Lindman Logging och Bryngelskog

Ett besök hos företagarna Stefan och Mattias börjar allt som oftast med någon rolig anekdot om det pågående arbetet. Lagkänslan och samarbetet mellan de som arbetar i gruppen skiner igenom oavsett vad de gör och de är inte sena att berömma varandra som bästa tänkbara kollegor. I den vardag som innebär ständig problemlösning är det nog få som är sådana problemlösare som det här gänget – oavsett hur krångligt något är så finns alltid övertygelsen om att det går att lösa. Det märks tydlig när de pratar om vilka strapatser de varit med om genom åren.

Hur det första mötet mellan Stefan och Mattias faktiskt gick till verkar vara omtvistat, Stefan hävdar bestämt att han blev vettskrämd av att någon knepig typ kastade en kotte på hyttfönstret – men det väcker höga protester från Mattias. Hur eller hur så beskriver de idag samarbetet som en riktig lyckträff.

Hur allt började

Stefan och Mattias driver företagen Lindman Logging respektive Bryngelskog. Stefan kör skördare och får vid behov förstärkning av pappa Torsten. Mattias kör skotare tillsammans med Timmy Nyh. Historien om hur Stefan och Mattias faktiskt började köra tillsammans sträcker sig till början av 2000-talet och det var deras pappor som faktiskt bidrog till att det blev som det blev. Stefans pappa Torsten körde skördare åt Fria Skog och Mattias pappa hade lite samma upplägg på virkesförmedling som Fria – samma kontakter med norsk industri. När han började fundera på att sluta så hörde han sig för om Fria Skog var intresserade av några poster och dessa fick Torsten sedan köra. Vid den här tiden var grot ett väldigt eftertraktat sortiment och Mattias fick köra grot efter Lindmans skotare – det blev början på ett långt samarbete som till en början innebar jobb åt flera andra skogsföretag, men från 2007 kör de åt Fria Skog så gott som på heltid. 

Företaget och vardagen

På frågan hur det blev just skogsmaksinförare de valde så skiljer sig historierna lite. Mattias visste från barnsben att det var det han villa göra. Både hans mamma och pappa har jobbat i skogen och kört maskin och från sommarlovet i 7e klass fick Mattias testa att köra och när sista dagen i nian var gjord så var det självklart vad han ville jobba vidare med. Stefan däremot hade riktat in sig på el på gymnasiet, men när lumpen var gjort testade han köra lite åt pappa och blev fast. I början var det inte självklart att fortsätta, men när de investerade i en ny skördare blev det något helt annat än de äldre maskinerna med mycket mek.

 Att hålla sig med fräscha maskiner är något som de alltid försöker med, att stå och skruva på gamla och oberäkneliga grejer har de gjort tillräckligt mycket för att veta nya maskiner ger en bättre lönsamhet på sikt – även om det innebär stora investeringar. I dagsläget kör de både föryngringsavverkningar och gallring med sina Komatsu 911 och 855, nya maskiner är beställda och dessa ska vara ännu bättre anpassade för just kombinationen av uppdrag.

När jag ber dem berätta om något minnesvärt från skogen så radar de upp händelse efter händelse där de råkat ut för diverse bekymmer på jobbet – men genom klurighet, samarbete och lösningsorienteratarbete verkar ha löst i stort sett allt. Som exempel berättar de om när de blev blixtinkallade till att ta rätt på det kaos som stormarna Hilde och Ivar orsakade i Åre 2013. Liftarna skulle öppna på julafton, en vecka innan kom Mattias och Stefan till backarna och allt var en enda röra av vindfällen, liftkablar och dessutom kraftig lutning – som det ju är i slalombackar. Riskmomenten är många i ett sådant uppdrag, allra helst när tidspressen är stor. När utmaningarna är störst blir också glädjen att lyckas något särskilt så även denna gång, de kunde packa ihop i tid och turisterna fick sin jul i fjällen som de önskade.

Men bland minnena finns också många solskensdagar på fjällkanten med svårslagen utsikt på fikarasterna.

Att de trivs med sina jobb går inte att ta miste på och några av fördelarna de nämner är att de får åka runt och se nya platser, alltid arbeta i vackert naturlandskap och dessutom får de varje dag dagsljus – även i mörkaste och grisigaste november. Framtidstro finns det gott om hos båda två, Stefan uttrycker att jobbet bara blir bättre och bättre för varje år, mycket beroende på den ständiga teknikutvecklingen av både maskiner och arbetsmoment. Idéer utanför den vanliga boxen finns det gott om runt fikabordet, kanske vore det en idé att bygga på en extra hytt där turister kan få åka med för att se de vackra vyerna som är deras vardagliga arbetsplats, eller helt enkelt livesända från maskinen? Mattias slår ner det sistnämnda med att han inte är en ”entertainer”, men det vill jag nog lämna en protest på – för nog drar man på smilbanden mer än en gång när man besöker maskingruppen Lindman och Bryngelskog.