Brev till Landshövningen med anledning av kunskapssammanställningen Fjällnära skog i Jämtland

I januari offentliggjorde Länsstyrelsen en gedigen och ambitiös kunskapssammanställning av naturvärden i fjällkommunerna i Jämtland. Efter att Fria Skog tagit del av rapporterna så kände vi en skyldighet att informera hur näringsidkare och skogsägare i västra Jämtlan tolkar dessa rapporter. Vad vi reagerar på är främst:

• Det industrihistoriska perspektivet saknas. Industrin har haft en betydande påverkan på skogarna i västra Jämtland under flera hundra år. 
• En egen indelning av skog i västra Jämtland gör att både skog nedan och ovan fjällnära gränsen beskrivs som "fjällnära skog".
• Som strategi för att bevara dessa skogar så billigt som möjligt anges artskyddets bestämmelser som en lösning. I västra Jämtland vet vi alla att grunderna till artskyddets nuvarande bestämmelser lämnar skogsägare i en mycket utsatt och rättsosäker situation. 

Sammanfattningsvis ser vi att innehållet i kunskapssammanställningen kan få långt gående konsekvenser för västra Jämtlands skogsägare, landsbygder, näringsliv och utveckling. Kunskapssammanställningen hittar ni här.

Läs vårt brev till Landshövdningen nedan. 

Till landshövdingen i Jämtlands Län

Marita Ljung

Ska Jämtland fortsatt vara ett län med förutsättningar för areella näringar eller ska vi bli ett Skansen för resten av EU? Frågan måste vi ställa till Dig som högst ansvarig på Länsstyrelsen i Jämtland efter att vi förskräckta tagit del av rapporten: En kunskapssammanställning av fjällnära skog i länet.

Skogsutredningens (SOU 2020:73) betänkande avvisades av riksdagen 2021 eftersom kritiken mot utredningen varit förödande. Tanken på att lägga en död hand över skogsbygder och skogsnäring under en överdriven beskrivning av Fjällnära Skogen som unik och ”ett Nordens Amazonas” avvisades av de flesta remissinstanser. Istället la regeringen fram en proposition: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökande incitament för naturvård i skogen med frivillighet som grund. Propositionen betonade värdet av ”en växande skogsnäring och ökad hållbar tillväxt ökad skoglig tillväxt med god och säkerställd tillgång till biomassa från den svenska skogen.”

En kunskapssammanställning av fjällnära skog i länet. Det är en utredning som inte bara trotsar riksdagens intentioner för skog ovan fjällnäragränsen utan dessutom inkluderar flera tusen hektar jämtländsk produktionsskog nedan denna gräns. Utredningen har skapat ett nytt sätt att indela skog så att man kan döpa även privat bondskog nedan fjällnära gränsen  till ”FJÄLLNÄRA”.  Som grädde på moset anser man att artskyddet ska utnyttjas så att man kan förhindra brukandet av privatägd bondeskog och på så vis slippa ersätta den skog man avser konfiskera.

Även om rapporten är ett omfattande arbete för att inventera och sammanställa förekomsterna av naturvärden i vårt län överskuggas det helt av okunnighet om skoglig, industriell och kulturell historia.

Fria Skogs verksamhet vilar på skogsbruket i västra Jämtland. Både historiskt och idag är skogsbruket motorn till landsbygdsutveckling, till investeringar i jordbruk och andra näringsverksamheter samt därutöver bärare av en lång kulturell tradition. Det är med det perspektivet som vi förundras över den alternativa sanning om skogens historia som presenteras i rapporten. Grova generaliseringar har gjorts och viktig industrihistoria uteslutits. Skogsägare runt Åre och Kall och västra delarna av Krokoms kommun kommer sannolikt sätta kaffet i halsen när de läser att ”Att en förhållandevis stor andel av fjällskogarna är relativt opåverkade av skogsbruket beror delvis på att skogarna ligger avsides och att få människor har bott i trakterna”.

Att Huså Bruk med sin gruvdrift under 150 år dammsög området runt Kallsjön på skog nämns inte. Inte heller får vi någon bild av att det i samband med industrialiseringen i början av 1900-talet fanns 19 kommersiella sågverk utöver bysågarna i Västra Jämtland.  Centrum för sågverksindustrin var Järpen, men bara efter 25 år så gott som försvann industrin. En av de huvudsakliga anledningarna var virkesbristen i området. De dimensioner som var för klena att såga kunde i stället användas i massabruk i Järpen, Mörsil och Hissmofors. Två linbanor byggdes till norska gränsen för att kunna transportera flottat virke från skogarna runt Kallsjön till Norge.        

Att välja att helt utesluta denna del av skogshistorien och i stället välja generaliseringar som att fjällskogarna är relativt opåverkade är inte ett sätt som skapar trovärdighet hos skogsägare eller hos näringsidkare i länet. Vi kan helt enkelt inte acceptera att vår egen Länsstyrelse tillåter sig en alternativ historiebeskrivning. Den rovdrift på virke, som förekom tidigare i historien i Jämtland, är inget som eftersträvas i dagens moderna skogsbruk. Vi vill poängtera att trots detta mycket intensiva uttag av skog som förekom så har skogsbruket uppenbarligen bidragit till höga naturvärden i många av dessa skogar. I det boreala barrskogsbältet finns inte och har i praktiken aldrig funnits kontinuitetsskogar. Det normala är att skogarna förnyas helt med ett par hundra års mellanrum. I västra Jämtland, i till exempel Krokoms och Åres kommuner är en stor del av skogarna uppkomna efter de stora bränderna i början på 1800 talet.

Det är dessutom obegripligt att rapporten inte berör  jordbrukets intensiva nyttjande av skogarna i västra delen av Jämtland. Mycket stora arealer är starkt påverkade av fäbodbruk och ett omfattande kreatursbete från 1700 talet ända fram till 1900 talet i många av de inventerade områdena.   

Syftet med rapporten är att utgöra underlag för fysisk planering och bevarande av värdefull natur. Det är naturvårdsenheten som är författare till rapporten och det kan därför vara förståeligt att det då saknas ett bredare perspektiv eller kunskap om skogens kulturella bakgrund. Språkbruket i rapporten generellt, och i synnerhet i kapitlet Länsstyrelsens trend- och framtidsspaning, är färgat av misstroendet för skogsägaren. Här beskriver man hur fjällskogarna troligt kommer kunna bevaras trots att de ligger utanför formellt skydd tack vare bland annat artskyddsbestämmelserna. När en skogsägare läser detta så blir tolkningen för majoriteten följande: ”Jag har genom långsiktigt brukande av min fastighet skapat höga naturvärden som är av stort intresse för samhället, såväl nationellt som internationellt. Sverige och EU tackar för ditt arbete genom att förbjuda dig brukandet på din egen fastighet och jag får inte ens ersättning för den skog som konfiskeras.”

Det kan vara intressant att reflektera över vad som händer om skogsbruket ska inskränkas i den omfattningen som kan bli följden av rapporten. Som exempel finns det fyra aktiva jordbruk kvar längs väg 336 från Järpen till norska gränsen. Som en följd av de nya artskyddsbestämmelserna är jordbruket här redan i dag hotat. Vad är det småskaliga jordbruket värt? Beaktas dess bidrag till den biologiska mångfalden, bidraget till livsmedelsförsörjningen och till de levande landsbygderna i Jämtland. Skogsbruket är en förutsättning för investeringar, inte bara i jordbruk utan i nästan alla privata investeringar som görs på fastigheter i den här delen av landet. Utan skogens ekonomiska värde kommer de ske en utarmning i dessa bygder, igenväxande byar och åkermarker, gårdar som ingen längre har råd att investera i eller generationsskifta. Arbetstillfällen går förlorade.

Utifrån rapporten kommer balansen mellan avställd skog och brukad skog att radikalt förändras. Framtidsscenariot som länsstyrelsen i Jämtland målar upp, är att den s.k. ”fjällskogen” ska bevaras.  Om länsstyrelsen driver den linjen bör man överväga vilket resultat som uppnås mellan aktivt brukade skogar eller ofrivilliga naturreservat. En del av de föreslagna områdena utgör fäbodar som brukas av byar i det mer centralt belägna delarna av Jämtland.  Som gemensamhetsskogar har de stor betydelse genom sin ekonomiska avkastning och sin sammanhållande funktion mellan generationer, byar och gårdar.  Konsekvenserna för hela länet av den här typen av utveckling måste uppmärksammas.  Myndighetens målbild, med ett enda stort ofrivilligt naturreservat där landsbygdsutveckling, livsmedelsproduktion och civilberedskap nedvärderas i en tid där krig pågår i vår absoluta närhet vore närmast en katastrof.

Vi tror att brukande av skogen kommer att fortsätta att ge den största variationen och hållbarheten på sikt. Om brukande inte är ett alternativ alls, inte ens hyggesfria metoder nämns i rapporten som ett alternativ, vilket annars brukar vara lösningen enligt naturvården, så är det minsta en skogsägare kan förvänta sig ersättning för det som inte går att bruka. I rapporten skriver man att ”Detta intakta skogslandskap saknar motsvarighet inom EU och dess bevarande är av stort internationellt intresse” men det framgår inte vem som ska betala vad det faktiskt skulle kosta att ersätta skogsägare som drabbas. Det är då det blir så uppenbart, vilket Länsstyrelsen också skriver, att tex avverkningsförbud enligt miljöbalken (artskyddet) kommer leda till att bevara stora delar av dessa skogar. I klartext betyder det att staten förväntar sig att dessa områden ska avsättas på billigast möjliga sätt, helst genom att skogsägaren inte ens får ersättning. Som det ser ut idag vet vi ju vad som gäller ovan fjällnära gränsen – rätt till ersättning vid nekat tillstånd. Vad gäller artskyddet finns ingen lagstiftad rätt till ersättning. Skogsägaren kan bli beviljad ersättning efter att ha stämt staten i domstol och vunnit. Kanske blir det som länsstyrelsen säger, skog kommer att bevaras – men till ett extremt högt pris för de skogsägare som skapat naturvärdena och för hela landsbygdens överlevnad i västra Jämtland.

Vi tycker att utredningens tankar är skräckinjagande. Inte någon hänvisning finns till riksdagsbeslut. Ingen reflektion tillåts om hur lantbrukare och företagare kommer att drabbas. Betydelsen av skogens under 1800 och 1900 talet förminskas. För Fria Skog, för våra lantbrukare, skogsägare och för våra entreprenörer står framtiden på spel.

Fria Skog AB

Järpen och Nälden i februari 2024

Linnea Forsén, Hållbarhetsansvarig

Pelle Sallin, Styrelseordförande